I helgen slog jag mig med häpnad ska du tro, när jag hörde min röst tala om för Mr X att jag också vill börja motions-cykla!

Direkt när de ödesdigra orden lämnat mina läppar kände jag att det troligen var ett desperat infall för att få mer tid med kärleken. Det var dock något jag inte visade med en min. Istället slog jag numret till Sportson för att kolla att de hade gravelcyklar för fullvuxna minimänniskor. Och visst hade de det. Jag fick t o m ett par förslag på bild för att inte behöva åka i onödan.

En stund senare befann vi oss i Räppe, strax utanför Växjö, där jag faktiskt köpte min citycykel för några år sedan. Då hette butiken Cykelgubben i Räppe men sedan ett par år är butiken en del av Sportsons franchisekedja.

Man kan lugnt säga att Sportson kan cyklar. Där hittar du ett brett cykelsortiment som spänner från de minsta barn- och juniorcyklarna till standardcyklar, hybridcyklar, elcyklar, MTB, racers och cyclocross/GRAVELCYKLAR. 

Cyclocross och gravel är två liknande cykelgrenar som båda är anpassade för grus. Båda har bockstyre och en ramgeometri som ger en framåtlutad sittställning, där man får bra kraftöverföring från benen till pedalerna. Det sägs vara en rolig cykel för den som tycker lika bra om att cykla på grus och gräs som på asfalt, vilket tilltalade mig.

Efter att ha informerats, instruerats av Stefan och provcyklat bestämde jag mig för en gravelcykel från Cube med tillbehör som stänkskärmar, lyktor, packväskor, lås och en ”trendig” hjälm från poc.

Jag hade engagerad publik vid utprovning av hjälmen och (hör och häpna) båda heter INGA-LILL!!!

Faktum är att Stefan först trodde att jag skämtade när jag berättade att Lillis heter Inga-Lill och lika förvånat glodde jag på honom när han presenterade sin korthåriga collie som Inga-Lill. DESSUTOM skiljer det bara några dagar på våra respektive Inga-Lillar. Hur stor är sannolikheten???

Åter till min nya karriär som cyklist så cyklade jag nästan 2,5 mil igår kväll för att krama om min ömma moder! Både mor och min bror, som råkade hälsa på mamma samtidigt igår, var minst lika chockade som jag över att se mig på cykel.

Brorsan erbjöd sig t o m att skjutsa mig tillbaka till Sjöfällan. Jag får erkänna att erbjudandet var frestande men jag hade verkligen bestämt mig för att cykla tur och retur.

Helt ärligt måste jag säga att jag är hooked och härligt nyförälskad i min gravelcykel, som jag bestämt mig för att kalla Steffe. Så pass hooked att jag efter dagens morgonyoga, packade Inga-Lill i cykelväskan och testkörde Steffe på skogsvägarna runt Sjöfällan i morse!

Faktum är att det var ännu roligare att cykla i terräng än på landsväg, men det ena förtar ju inte det andra, varför jag tycker att en mer allroundcykel som gravel känns som ett perfekt val.

Att Mr X dessutom redan föreslagit att vi ska cykla tillsammans imorgon är ju dessutom ett bevis som heter duga på att jag gjort en riktigt bra investering!

Funderar du också på cykel? Kolla i så fall först med Sportson, De kan cyklar! //Å

Efter en intensiv vecka har jag veckodagen till trots, en kväll på enmanshand. Något som för mig hade varit otänkbart för några månader sedan.

Förra lördagen bjöds det på andra bullar på Sjöfällan, när vi bjöd in ett av mina ”gamla” tjejgäng, med barn och respektive.

För att riktigt kunna njuta av septembersolen träffades vi redan på eftermiddagen och först på agendan stod en båt sightseening i Helgahavet.

Vis av tidigare kommentarer vill jag direkt deklarera att alla barn hade flytvästar, att flytväst erbjöds alla, att alkoholfria alternativ serverades och att kapten självklart var helnykter!

Ett av stoppen var vid Nils Dackes gamla boning, Kronobergs slottsruin.

Solen, vännerna och kärleken strålade.

Inget är så rofyllt som en stund på ”havet”.

Tillbaka på Sjöfällan väntade de större ”barnen”, som varit ute med lill-båten.

Vissa hade dock större fiskelycka än andra..

…men skam den som ger sig!

Själv satsade jag på ett säkert kort som fisk och skaldjur direkt från fiskbutiken på Samarkand.

Och senare grillade Mr. X burgare till alla.

Älskade vänner, tack för en underbar afton med massor av skratt.

Stort tack också för den fina presenten av drivved och glas!

Ett betydligt mindre tack för de äckliga kakorna från Kina…

Tanken var god men det var inte kakorna!

En fin kväll önskar jag dig. Kram Å

Saker och ting blir ju sällan som man tänkt sig och det är väl lite det som gör livet till ett äventyr?

Eftersom jag börjat hyra ut vår lägenhet i Gdansk, har jag blivit extra angelägen om att kunna dela med mig av bra ”hitta på” tips i trestadsregionen Gdansk-Sopot-Gdynia.

Så när mina anställda berättade om den fantastiska halvön, ett naturreservat där Östersjön möter floden Wisla, såg jag framför mig hur jag sippade vin vid strandlinjen, samtidigt som sälar simmade förbi och fåglar sjöng..

Nu blev det ju inte riktigt så men bra ändå!

Min chaufför/guide Mariusz frågade mig från början om jag ville ha sällskap på min ”hiking” eller boka en annan bil tillbaka. Smålänningen i mig räknade snabbt ut att det var mest fördelaktigt att promenixa och åka med Mariusz tillbaka. Jag borde just där och då reagerat på ”hiking”.

Lite märkligt var att Mariusz insisterade på att vi skulle handla mat och dryck på väg till Starawedzarnia och bunkrade upp med korv, bröd, vatten och senap.

Själv köpte jag en isglass, eftersom jag såg framför mig hur jag snart skulle sätta tänderna i en vällagad lunch vid vattenbrynet.

Man kan väl säga som så att det enda ätbara som fanns vid vattenbrynet var brödbitarna som Mariusz bjöd Mr Mink på.

Några kilometer senare, över stock och sten, deklarerade Mariusz att vi ”äntligen” nått den yttersta toppen på naturreservatet.

Det var där och då jag insåg att den första utmaningen var den lilla utmaningen.

Omringad av fåglar, minkar, Mariusz, bävrar och sälar, befann jag mig längst ut i mitten av ingenstans.

Med svetten svidande i ögonen, med full utsikt över fåglar och sälar, insåg jag att vandringen TILL utsiktsplatsen var den lilla vandringen.

Återvandringen FRÅN utsiktsplatsen gick nämligen uteslutande i djup sand.

Med ambition att inte låta som en gnällspik, vill jag poängtera att den knappa milen jag avverkade med Mariusz var fantastisk. Och att jag gärna skulle promenixa den igen, Dock med badkläder, bättre skor och en picknick-korg. 

Slutligen fick jag i alla fall min vinpaus i Sol Marina, en kvart från vår lägenhet i Gdansk. Kram Å