Begravningsvecka

Kort inlägg. Jag är helt väck och det känns som om huvudet ska explodera vilken sekund som helst. Men det är tydligen helt normalt. Det är ju nämligen begravningsvecka och även om jag vet att det kommer bli en begravning väl värd min fantastiska far så är det tuffare än tufft.

Idag lyckades jag i alla fall ta första långpromenaden med Inga-Lill sedan Inez bortgång i torsdags. Det kändes galet märkligt och både jag och ”Lillis” hoppades att ”Råttan” skulle komma linkande med en bajskorv eller något annat smaskigt i mungipan.

Den som har det svårast av oss alla är såklart min ömma moder. Men ikväll bjuder jag på sällskap, mat och massor av kärlek. För att glömma det som väntar för en stund. Än en gång tack för all omtanke. Kram Å