ANNONS

Sexuella trakasserier, Djurplågeri och nygamla Vänner.

/

Vad ska man säga? Hellre en famn i Visbys hamn än tafsade lår sedan många år och tack gode Gud för att jag inte är kamel, det hade satt mycket på spel. Varsågod, här kommer veckans bidrag från min fantastiska far…. //Å

20210911_132349

”Välkomna till en ny härlig vecka!


Helgen som gick, spenderade vi på Gotland. Åza har sedan sex år tillbaka en vän i Visby. Vi tror att vänskapen har fördjupats, och nu vart vi bjudna, att gästa hans fantastiska villa centralt i Visby. Vi fick en egen våning, i hans stora vackra villa. Han var tidigare krögare i Visby, drev framgångsrika restauranger, såväl inne i Visby, som ute på Tofta strand. Pappan drev en framgångsrik byggfirma. När pappan nyligen fyllde 70 år, (han har ett utseende som om han vore under 60), överlät han byggfirman till sonen. Så istället för krögare, är sonen nu byggmästare. Jag tror, att pappa hjälper och stöttar honom mycket. Min dotters vän har ett otroligt nätverk i Visby, det kvittade hur lång taxikön var, eller hur fullsatt det var, på de olika restauranger vi besökte, när han presenterade sig, kom taxin på några minuter, bord fanns på krogen, hur fullt där än var. Vi åkte mycket på sight seeing, vi besökte domkyrkan, botaniska trädgården, Kneippbyn, Almedalen och en hel del ytterligare andra sevärda platser.

20210909_160658

På lördagskvällen var vi bjudna till hans föräldrar. En underbar middag, där vi lärde känna två nya kära vänner. De var precis som jag och min hustru, vi skrattade tillsammans, det kändes som om vi känt varandra i många år.

20210912_150229

Före hemfärden till Lidnäs, åt vi lunch på stora torget, det som ligger i centrum innanför muren. Vädret var strålande, vi satt ute och åt. Till lunchen hade även hans föräldrar kommit, de hade åkt nio mil från sin fritidshus på Fårö, bara för att säga adjö till oss. Det värmde, vi förklarade tydligt, att nästa gång, är det de som får ut och åka båt till fastlandet och oss. En fyradagars resa kan inte bli bättre än vad denna var. Jag tror att både vår dotters vän och hans föräldrar, har väldigt djupa rötter på Gotland. Vi får se hur det går med vänskapen, vi hoppas på det bästa, samt att vi får komma tillbaka till Gotland många gånger

photo-1547471080-7cc2caa01a7e

Jag lovade berätta lite mera från mina resor denna vecka. Jag tycker vi beger oss till Afrika denna gång. Ett annat par, tillsammans med mig och min hustru, bestämde oss för att åka till Marocko, vi skulle till staden Agadir, en vecka mitt i vintern. Staden Agadir har knappt en halv miljon innevånare, staden drabbades 1960 av en svår jordbävning, den raserade i stort sett hela staden.

Man bedömde, att cirka 20000 människor fick sätta livet till. Värmen gjorde att alla räddningsinsatser avbröts efter bara några dagar. Rädslan fanns att smittosamma sjukdomar skulle börja spridas. Man kalkade hela staden, sedan jämnade man staden med marken, därefter fyllde man på med grus över hela ytan. En ny stad började byggas, söder om den gamla, på ett jordbävningssäkert ställe. Den gamla staden förklarades vara gravplats.

photo-1467293622093-9f15c96be70f

Vi bodde på ett verkligen luxuöst hotell, hotellet hade en service som var obeskrivlig. Utanför muren till hotellet, bodde en familj med många barn. Vi såg dem från vårt hotellfönster. De bodde i ett dåligt tält, möblerna stod utanför tältet. De hade dock en tv, samt antenn till den. På kvällarna såg man hela familjen titta på tv. Vad de fick strömmen från, undrar jag fortfarande.

photo-1548458716-8773d45e8e12

En obehaglig sak, var den utbredda fattigdomen. Så fort man klev av sight seeing bussen, hängde det tiggande barn i dina kläder. Gav man dem något, hade man plötsligt dubbelt så många tiggare runt sig. Vi var på så många utflykter vi hann med. En utflykt var till en restaurang som låg ute i Sahara öknen. Vi åkte buss genom ökenlandskapet. Det var en riktigt god och vällagad måltid. Jag hittade en röd grönsak som såg verkligt aptitlig ut. Den var avlång och röd. Eftersom jag är från landet, hade jag ingen aning vad det var. Det var en chilifrukt, av det allra starkaste slaget. Jag tog ett rejält bett på den, sedan trodde jag att jag skulle brinna upp. Vi hade en hel karaff med vitt vin på bordet, jag drack ur hela karaffen. Det hjälpte inte, det tog lång tid innan sviterna av chilin, och vinet, var borta.

photo-1612185215798-8d644a00b246

En annan dag hyrde vi motorcyklar. Vi körde landsvägen söderut. Vi passerade den ena lilla byn efter den andra. Damerna satt på bönpallen, och vi män körde.

photo-1584649525122-8d6895492a5d (1)

I en by vi kom fram till, fanns en trafikfyr, det var rött ljus, så vi stannade. Helt plötsligt var den andra motorcykeln omringad av tonårspojkar, hustrun till min vän gallskrek, han körde mot rött ljus, för att komma därifrån. Jag följde också efter honom, även jag mot rött ljus. Det visade sig att vännens hustru som hade mycket korta shorts, dessutom väldigt snygga ben, blev för mycket för de muslimska tonårspojkarna, dessa rusade fram för att ta henne på de bara låren, därav hennes gallskrik, samt deras snabba sorti mot rött ljus. Min hustru hade långbyxor så vi klarade oss.

photo-1625152195670-6da53d0cbcc7

För att undvika dessa byar under hemfärden, beslöt vi oss, att köra på stranden tillbaka. Det var en underbar syn, att se våra kompisar köra, med den nedgående solen i havet som bakgrund, och med håret fladdrande i fartvinden. Ingen av oss hade hjälm. När vi återlämnade motorcyklarna såg uthyraren att det var sand på dem. Har ni kört på stranden? frågade han. Vi berättade att vi hade kört ca 15 kilometer på stranden. Då har ni haft tur, berättade han. Straffet för att köra bil, eller motorcykel på stranden, är upp till sex månaders fängelse. Jag tror, att straffet för att köra mot rött ljus, hade varit bättre, samt bli tafsad på låren, än att hamna i Marockanskt fängelse.

photo-1579772991680-1194ef83d407

Dagen innan hemfärden hade mina vänner bestämt sig för en powernap (middagslur) på eftermiddagen. Jag kände inte för detta. Jag tog ensam en promenad ner till hamnen i Agadir. Där höll man på att lasta kameler, på ett litet lastfartyg. Kamelerna skulle transporteras till de Marockanska soldaterna, som just då krigade i Sahara. De skulle slaktas och bli mat åt soldaterna.

För att de skulle hålla sig färska, skulle de slaktas efterhand ute hos soldaterna. Det var en makaber syn, Kamelerna skrek, de blev tvingade att lägga sig på tjocka rep. Ett rep under frambenen och ett rep under bakbenen. Därefter band man samman repen så inte kamelen kunde resa sig upp. När allt var klart, kom en lyftkran, den lyfte kamel efter kamel därefter staplade de på båtens däck. Det var ett så fasansfullt djurplågeri, att jag fortfarande ryser, när jag tänker på det.

photo-1628919350249-eb45d8829629

Vid hamnen fanns ett marknadsstånd, där sålde man kalla rökta räkor. De såg så goda ut, att jag köpte en hel påse. Innan jag kom tillbaka till hotellet, var räkorna slut. På natten fick jag väldiga magsmärtor, illamående och lös mage. Dagen efter var jag lite bättre, så pass att jag kunde följa med hem. Hemma blev det efter ett tag bättre, jag var hos doktorn och lämnade massor av prover, dessa skickades till tropikinstitutet i Stockholm, för analys. Svaret jag fick blev, att de inte kunde säga, vad det var.

De lovade dock att det inte var något livshotande. Det som oroade mig mest, var att på huvudet växte det ut kulor, stora som halva ägg, flera stycken. Det tog lång tid innan de försvann. De tröstens ord jag fick av tropikinstitutet, var att om jag kom till Marocko igen, skulle jag nog klara mig, eftersom jag hade blivit immun.

photo-1592172578991-51bac865e437

Jag tänkte, aldrig mera Marocko. Men så fel jag hade, redan efter två år, var det konferensresa till Marocko med Volvo. Den tokigaste resa med Volvo jag varit med om. Mera från Afrika nästa vecka.    

Fortsättning följer……………………………………” //Kent

0

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Följ mig gärna på Instagram!

@azabrennander.se
© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00