ANNONS

Död, Snusk och USA

/

I veckans ”business as usual” bjuder min fantastiska far på sin upplevelse av överraskningsfesten vi ordnade för honom och mamma i helgen som gick. MEN han bjuder såklart som vanligt på minnen från förr. Denna gången kryddade med både död, snusk och en resa till USA. Mycket nöje. Kram Å

20210625_093925

”Hej och välkomna till en ny härlig dag!

Helgen som gick var händelserik. Vid jul fick vi en hemlig julklapp av våra barn, jag och kära hustrun. Den 17:e juli skulle vi bli upphämtade hemma hos oss. Mera visste vi inte. Vi fick bjuda med några goda vänner om vi ville. De skulle också bli upphämtade hos oss. Min vän och granne kom, för att hämta oss med sin minibuss som det var sagt, klockan 16.45. Vi körde ut ur Lidnäs, runt samhället, sedan tillbaka in i Lidnäs. Där körde vi in på hans tomt. Han hade satt upp ett stort konferenstält till midsommar, jag har undrat varför han inte har tagit ner det. Nu fick jag förklaringen.

20210717_171715

I tältet var dukat, det fanns en scen med högtalare och strålkastare. Fredrik var klädd i skotsk kilt. Hans kompis Marcus, som också var där, hade även han en fullständig skotsk klädnad, med kilt och allt som tillhör. Jag älskar Scottland, det vet de. Jag älskar även säckpipsmusik. Plötsligt stämde en säckpipa upp sin ton bakom tältet, fram kom David.

20210717_171517

David är en äkta skotte, klädd som en sådan, och en överdängare i att spela säckpipa, inte bara säckpipa, han spelade även flera olika sorters flöjtar. Till avslutning sjöng vår granne operasångerskan Anna Carin Ranelf, två sånger ackompanjerade av Davids flöjt. Han hade aldrig tidigare ackompanjerat en operasångare, hon hade heller aldrig blivit ackompanjerad av en flöjt, men oj vad det lät bra. Det blev en magisk afton som vi aldrig kommer att glömma.

photo-1578155424872-ea6deab1fc8e

I söndags var vi i Eksjö på en friluftsgudstjänst, tillika konsert. Det var fyra män som kallar sig Evangelistkvartetten, som sjöng. Också det blev en oförglömlig afton tillsammans med hustruns systrar med svågrar.

Jag anmälde

stölden av min båt

till mitt försäkringsbolag på måndagen. På tisdagen fick jag beskedet,  de ersätter båten, med det värde jag hade angett, minus självrisken 1500 kr. Pengarna betalades ut, dagen efter anmälan var gjord, helt utan frågor och diskussion. Jag har alla mina försäkringar, sedan ett tiotal år tillbaka, hos detta bolag. Jag har hos dem en personlig försäkringsman. Anledningen till att jag bytte till detta bolag, var att vid en prisjämförelse, var de utan konkurrens billigast, och ändå hade de bäst villkor. Jag har använt deras försäkring flera gånger, varje gång har jag blivit, lika både överraskad som belåten. Bolagets namn är Water Circles, de finns i Kista, vill ni ha en offert från dem finns de på 010-4900999 

www.watercircles.se

Jag rekommenderar verkligen dem.

photo-1560518883-ce09059eeffa

Jag lovade att berätta lite historier från min Volvotid. Här kommer en.

Jag hade ju en bra bakgrund, för att börja sälja lastbilar. Jag kände ju kunderna, och jag var kollega med dem. När jag började, hade vi en mycket duktig säljare, honom hade jag själv köpt mina lastbilar av. Tanken var att han skulle vara försäljningschef. Efter första veckan, då jag skulle vara med honom för att lära mig, åkte han hem för lunch. Han återkom inte, familjen hittade honom sittande i sin bil, iklädd mörk kostym, slips och vit skjorta. Han hade dragit in en slang i bilen från avgasröret. Motorn var igång, och han var död. Detta var ofattbart, hur denne glade och framgångsrike säljare, valde att avsluta sitt liv.

photo-1598150371600-bd65353a09f9

Nu hade vi ingen försäljningschef igen. Ingen av de andra säljarna ville ta ansvaret att bli det. Chefen för firman inte bara erbjöd mig jobbet, han bad mig ta det.

Efter mycket kort tid var jag alltså försäljningschef, jag hade en mycket duktig kader av medhjälpare runt mig. Vi skapade en mycket trivsam arbetsplats tillsammans, vi hade så mycket roligt för oss.

Det var ju många affärer som min bortgågne kollega höll på med. Vi delade upp dessa bland oss.

Det gjorde att jag och en kollega vann en resa till Amerika på två veckor. Jag kom faktiskt på fjärde plats i Sverige, i denna tävling.

Jag hade ju minnet från min första konferensresa till Tyskland i minnet, nu undrade jag hur denna resa skulle bli.

photo-1485738422979-f5c462d49f74

Vi samlades i Köpenhamn för avresa till USA. På flyget över pratades det mycket, om hur man hade kämpat, under det år som tävlingen varat. Strax bakom mig satt en försäljare, en ung grabb. Han  arbetade på ett distrikt i mellersta Sverige. Där hade han vänt försäljningen på distriktet, från att vara ett starkt Scania fäste, till att bli ett Volvo fäste med 65% Volvo. Detta hade han gjort på två år. Två äldre försäljare från södra Sverige, de satt mittemot honom, frågade honom: Vilka argument har du använt? Har du pratat om våra fina växellådor, eller om vårt parabell fjädringssystem, som vi då var ensamma om.

Han tittade på dem med frågande blick, sedan sade han, vad är det för något? Växellåda, fjädring. Nej jag prat knu..a med dem och blir deras kompis. Så kan det vara.

photo-1485871981521-5b1fd3805eee

När vi kom fram till New York, blev jag helt förstummad av skyskraporna, när jag tittade uppåt såg de ut att växa samman med en lite springa himmel emellan.Vi bodde under hela resan på lyxhotell. I New York blev jag och min kollega, placerade i ett dubbelrum, på 27 våningen. Fönstret i ytterväggen var glas från golv till tak. Man såg hela staden under sig. Min kollega som var höjdrädd, bad mig gå ner i receptionen och byta vårt rum, till något lägre ner. Jag gjorde så, det enda som fanns tillgängligt, var ett likadant rum på trettonde våningen. Vi flyttade ner, men tyvärr var höjden på trettonde våningen, inte bättre för min kollega. Vi drog för det tjocka draperiet, som fanns vid fönstret, därefter lade vi oss att sova. Mitt i natten vaknade jag av buller. Det var min kollega som var uppe, han hade satt alla lösa möbler framför fönstret. Han påstod att han kunde inte somna, han tyckte hela tiden att han gick upp i sömnen, och gick genom fönstret. Nu kunde han sova i ro.

Nästa morgon kom en stor utmaning för honom. Hissarna var glasburar, de gick på utsidan av väggarna. Min kollega gick baklänges in i hissen, han höll för båda ögonen, ända till dess vi var nere. Denna procedur upprepades, varje gång vi åkte hiss på detta hotell.

photo-1541962782-0b53830cf5d1

Vi skulle besöka World Trade Center, där skulle vi äta lunch på 107:e våningen. Min kollega ville inte följa med upp, men jag övertalade honom. För att komma upp, fick vi först ta en lokalhiss sju våningar, sedan byta till en snabbhiss, och till sist byta till lokalhiss de tre sista våningarna igen.

photo-1563340012-9a46fb6a29ff

Väl där uppe såg man jättelångt, under oss flög helikoptrar och småflygplan runt tornen. Tittade man ut genom fönstren som omgav restaurangen, såg man hur horisonten rörde sig hela tiden. Det var naturligtvis tornen, som gungade. Min kollega följde med upp, men han stannade vid hissen, när han fick se fönstren. Jag gick till baren, där beställde jag en dubbel gin och tonic till honom. Jag trodde den skulle stärka, i alla fall bedöva honom så han vågade stanna. Jag tvingade honom att dricka ur. Detta lyckades inte, jag fick åka ner med honom, sätta honom i en taxi till vårt hotell. Själv åkte jag upp, där det bjöds en underbar lunch. När jag kom hem på hotellet, fann jag kollegan, sittande i en fåtölj i receptionen. Han var ju inte så bevandrad i engelska, och dessutom hade han blivit så berusad av min drink, på väg till hotellet, så han skämdes, för att be om rumsnyckeln. Nästa vecka skall jag fortsätta berätta om denna fantastiska resa.

Fortsättning följer……………” //Kent    

0

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00