ANNONS

Chanser man inte ångrar och en båtstöld

/

På tal om mina senaste infall instämmer min fantastiska far i att man aldrig ska ångra chanser man inte tog….

Varsågod här kommer veckans alster från mannen som alltid tagit alla chanser.//Å

20210603_095503~2

”Hej och välkomna till en ny härlig dag!

Veckan som gick, var inte lika somrig, som den veckan som var före, men ändå inte att klaga på.

I går var vi med barnbarnen Elwin och Molly på Eriksberg i Blekinge. Det är verkligen värt att besöka, välskött, sommartid mer än 1600 djur i naturreservatet. Man kör med sin egen bil, i sin egen takt ca 10 kilometer på smala vägar i naturreservatet. På båda sidor bilen kan man se de vilda djuren under tiden. Där finns även en av de största samlingarna med röda näckrosor, som finns i världen.

Båda barnen var mycket intresserade, av allt vad de såg.

båt

Veckan har inte börjat bra. Jag hade vår båt liggande, bland många andra båtar i viken, som sjön Stråken har vid vårt samhälle. Det var ingen oceanjätte, utan en liten roddbåt, med en ganska ny Mercury utombordare i bakändan. I normala fall brukar jag ta upp båten på min båttrailer, samt förvara den i ett båtskjul, hemma på tomten. Den här gången lät jag den ligga kvar i sjön, eftersom min dotterson Tim använder den ganska flitigt för fiske. Jag brukar åka ner varje dag, för att kolla att allt står rätt till. Vid fyratiden i lördags eftermiddag var jag och såg till den. Den var fastgjord med en kedja i en kraftig järnbalk, kedjan var låst med ett hänglås. Motorn var mycket starkt fäst vid båten.

När jag skulle titta till båten på söndagen, vi hade varit i Moheda på högmässa, så klockan var nog halv tolv, fanns ingen båt där. Inte heller min gode väns båt, som hade en betydligt större motor, och dessutom styrpulpet, var försvunnen den också. Jag körde hem, för att kolla i garaget, att inte bensintanken var borta, hade den varit det, kanske min dotterson använde båten. Bensintanken stod där, jag åkte ner till min vän, frågade om han hade sin båt i sjön. Det hade han sade han. Gemensamt åkte vi till sjön, bara för att konstatera att båda båtarna var borta. Hur det har gått till, förstår vi inte. Någon tror att båtarna ligger i någon vik, och att man där i lugn och ro, har tagit bort motorerna. Dessa förs ju enkelt ur landet, för att säljas utomlands. Vi har bett några av våra vänner som fiskar, de är på sjön ofta, att hålla utkik efter dem. Hela söndagen gick åt för att göra polisanmälan, försäkringsanmälan, leta kvitton och tillverkningsnummer.

Det är ju tråkigt att det behöver hända just nu, barnbarnen använde den mycket för att fiska, jag fick fisken de fångade. Kan ni tänka er något så gott som nyfångad gösfilé?

Det är ännu mer synd om min vän. Han hade precis helrenoverat sin fina båt, nu börjar hans semester, han hade tänkt tillbringa många av semesterdagarna med att fiska i sjön. Nu blev det inget av med det. Jag blev både ledsen och arg, det var svårt att komma till ro i söndags kväll, det bara malde runt i huvudet om båten. Nog om detta, livet går vidare, snart kanske jag skaffar en ny båt. Gör jag det skall den tas upp efter varje användning och förvaras i mitt låsta båtskjul.

Jag lovade att berätta lite grand om mitt liv som lastbilsförsäljare och försäljningschef på Volvo.

Här kommer min första berättelse.

Ägaren till Volvo i Växjö, tillika god vän med mig, ringde mig en kväll. Han visste att jag hade misslyckats med att starta flygbolag, han visste också att jag var ganska trött på att driva och jobba med åkeriet. Han frågade om jag kunde tänka mig, att börja sälja lastbilar åt honom. Det var hans försäljningschef som hade blivit långtidsjuk, han bedömdes inte kunna återkomma i arbetet. En av säljarna var tänkt att bli försäljningschef. Jag skulle bli försäljare.

Den första morgonen var strålande solsken, jag åkte hemifrån, klädd i blazer, vit skjorta och slips. Framme på jobbet åkte vi till personvagnsavdelningen, där fick jag välja tjänstebil, en ny Volvo förstås, och jag var jättelycklig.

Redan första veckan var det en stor konferens, det var säljare från hela Sverige. Konferensen hölls i Tyskland. Volvo hade bokat hela färjan mellan Trelleborg – Travemünde. Vissa av oss låg i lyxhytter, två och två. Vissa av oss hade fått hytt i botten av båten, deras hytter bestod bara av en våningssäng, ingen toalett, men ett tvättställ på väggen mitt emot sängarna. Vilken hytt man skulle få bestämdes genom lottning.

Jag och min säljkollega hade fått en normal tvåbäddshytt, med toalett fast utan fönster.

Vid utfarten på kvällen, bjöds det överdådigt på både mat och drycker.

Nere i botten på båten bodde två säljare i enkel tvåbäddshytt. Den ene av dem var frireligiös, den andre raka motsatsen. Den ordentlige gick tidigt, och lade sig. Eftersom han var först i hytten, tog han undersängen, varefter han somnade. När hans rumskompis kom till hytten frampå småtimmarna, ganska berusad, ville han inte väcka sin kompis, med att tända belysningen. Han försökte i mörkret kroka fast stegen, som fanns för att klättra upp, och lägga sig i sin översäng.

När han trodde den var fast ordentligt, började han klättra. Halvvägs uppe släppte stegen, han föll baklänges, med ett brak satte han sig med ändan i tvättfatet. Tvättfatet höll ju inte för denna belastning, det lossnade i väggen. Kallvatten röret brast, strålen sprutade hans sovande kompis rakt i ansiktet. Denne stackare trodde båten hade gått på grund och att det var havsvatten som sprutade på honom. När chocken hade lagt sig, och de båda hade fått en ny hytt, var vi framme i Travemünde.

Konferensen skulle hållas på ett stort lyxigt hotell, detta låg precis vid stranden. När vi kommit fram till hotellet, blev en av hissarna stående mellan två våningar, full med folk. Inne i hissen var det en som fick panik och började slåss med de andra.

Lite senare på dagen, fick vi köra en av försäljarna till sjukhus, detta för att sy fast ett öra, som en illasinnad kollega slagit av honom, detta med en söndrig glasflaska. Den öronlöse hade varit inne på den andres distrikt, och sålt en lastbil, nu skulle han straffas. Örat blev ditsatt, konferensen fortsatte.

På kvällen var det stor fest med mat och dricka igen. Nästa dag skulle vi åka dagfärja hem. När vi satt i bussarna på morgonen kom det flera polisbilar. Personalen från Volvo såg mycket upprörda ut.

Det visade sig att en av oss säljare, hade våldtagit en städerska på morgonen. Säljaren tog polisen hand om. Det sades att Volvo betalade ett stort skadestånd till städerskan för att få henne att ta tillbaka anmälan.

Naturligtvis undrade jag vad det var för sällskap jag hade hamnat i, samt hur framtiden skulle bli.

Jag lägger med en bild på min stulna båt om mot förmodan, någon av er vet något. Dela gärna.

Nästa vecka kommer mer äventyr med Volvo. Fortsättning följer……………” //Kent

2

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00