ANNONS

Vi tar det från början – Rehabiliteringsbrev no 12

/

Att min far har levt ett brokigt liv har nog de flesta, som läser hans tisdagsbrev, förstått. Därför har jag länge bett honom att gå tillbaka till uppväxten och berätta om hur det var på den tiden han var ung. Innan han blev en serie entreprenör utan dess like. Och plötsligt händer det!

Här kommer det första inlägget om min fantastiska fars uppväxt, som givetvis startar med farmor och farfar. //Å

20210211_143210
”Ingen större förändring i hälsoläget. För att få tillbaka rösten, sitter jag med ett tjockt sugrör och bubblar i vatten, samtidigt som jag ljudar på O i flera olika tonlägen. Det är min sångpedagog operasångerskan AnnaKarin Ranelf som tränar mig.

Nu tycker min dotter Åza, att det räcker med Polen äventyr för tillfället, du har ju så mycket annat du varit med om, säger hon, skriv om det.

Därför tänker jag berätta lite grand, hur jag hade det som liten.

photo-1491013516836-7db643ee125a
Min far Fredrik hade varit sambo med en kvinna som i deras hem drev ett barnhem. Ett av barnhusbarnen var skalden Bo Setterlind. Jag brukar ibland skoja, att jag är halvbror med Bo Setterlind.

Min far var under stor del av andra världskriget inkallad i övre Norrland. I Småland hade han sin lastbil avställd, eftersom han inte fick köpa däck till den.

En dag läste han i Smålandsposten, tidningen kom några dagar försenad till hans förläggning i Norrland, att både lastbilen, och villan han hade byggt, var till salu.

Han fick omedelbart permission, reste hem och där hittade han en dragspelande tivoliarbetare, som hade flyttat in och tagit hand om både hus och sambo.

photo-1591422184958-e0211070be9f
Han hade fått löfte, att ta med en skarpladdad k-pist hem, men gudskelov använde han inte den.

Villan hade en lång stentrappa, nedför den slängde han dragspelet så, som han uttryckte det ”att tapplorna yrde i luften”. Efter dragspelet slängde han tivoliarbetaren. Huset tömdes på sambo och barnhusverksamhet, och min far återgick till militärtjänstgöringen i Norrland.

När kriget var över kom han hem, och när han kunde köpa däck till lastbilen igen, började han köra mjölk till mejeriet i Lidnäs.

Mjölkrundan passerade en gård, som heter Grönaberg, i Slätthögs socken. Där hade precis yngsta dottern kommit hem för att hjälpa sin ogifte bror med gården, som han just tagit över.

Hon var inte så glad åt uppgiften eftersom hon fick lämna en pigplats i Borås, hos en bättre familj. Där hade hon varit behandlad som en i familjen, och hade lärt sig mycket, om både bättre matlagning och uppförande.

photo-1525101928560-8c08ad1d9be4
På något sätt hade mjölkbilen svårt att komma förbi Grönaberg. Helt plötsligt och oväntat var min mor gravid med föraren av mjölkbilen, femton år äldre än hon själv, men enligt utsago väldigt snygg.

Den femte juli nittonhundrafyrtiotre föddes jag, en halvtimme för sent, denna halvtimme har jag aldrig hunnit ifatt.

Min far hade fått sälja sin villa efter separationen från sambon. Vi hyrde dels en lägenhet på andra våningen, i en stor bondgård i Näs Lidnäs, dels hyrde vi en bostad i Gåvetorp, där min far körde lera till tegelbruket.

I början av 1950 började vi bygga en ny villa i Lidnäs. Den blev inte helt färdigställd från början, på grund av saknat kapital att bygga för. Till exempel var bara första våningen inredd och det saknades både toalett och badrum.

Screenshot_20201227-143836_Chrome

Bröllpsfoto 31 december 1958 av farmor Aina Vera Helfrid och farfar Adolf Fredrik Brennander.

Det fanns istället ett utedass, i ett särskilt litet hus min far hade byggt. I ena ändan av huset var det hönshus, och i den andra dass med två avträdeshål.

Jag var ju inte så gammal men minns ganska väl ändå. Högtidstunder var att gå på dass, tillsammans med min mormor, som bodde hos oss under sina sista levnadsår.

Där satt mormor och jag och dryftade tidens och livets problem tillsammans.

Tiden gick, jag var ett ganska snällt och välartat barn. Jag gick i vår lokala B skola i grannbyn Brantåsa.

photo-1503676260728-1c00da094a0b
Vi var sex klasser, fyra i ett klassrum med en lärare, två klasser i ett annat rum, med en lärare.

Det kallades för storskola och småskola. Båda lärarna bodde i varsin lägenhet på andra våningen i skolbyggnaden.

Jag hade lätt för mig i skolan. När jag började i tredje klass, hade vår lärare varit i England och hittat en fru. Hon var också lärare, men kunde inte ett ord på svenska.

För att sysselsätta henne införde vår magister att vi skulle lära oss engelska redan från tredje klass.

Det vanliga var annars att man läste lite bristfällig engelska i sjätte och sjunde klass. Läraren fru höll i dessa lektioner och eftersom hon inte kunde svenska blev de på engelska. Detta har jag haft stor nytta av i mitt liv.

Jag gjorde inga större hyss under hela min skoltid i Brantåsa, de kom med besked senare.

photo-1529220355416-122440146f39
Det enda fatala jag kan minnas var att en lunchrast (vi cyklade alltid hem för att äta lunch) hoppade min cykelkedja av, just som två damer med en stor korg med nytvättad tvätt mellan sig, skulle gå över vägen framför mig. Jag kunde ju inte bromsa och för att inte köra på damerna, valde jag tvättkorgen.

Allt innehåll i korgen spreds ut över den nylutade vägbanan och allt var ju tvunget att tvättas på nytt.

Jag blev rejält utskälld. Jag var liten, spinkig och åt dåligt, så till lunch fick jag ofta prinskorv, som min mor tog av skinnet på och belönade mig med tjugofem öre om jag åt upp.

Värre tider skola komma, om det skall jag berätta nästa vecka. Fortsättning följer…………” //Kent

4

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Följ mig gärna på Instagram!

@azabrennander.se
© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00