Tror inte att jag med ord kan beskriva hur fruktansvärt trött jag är på att lägga all tid på rens, plock och fix här hemma. Därför var det skönt med en välbehövlig paus igår.

Snygg-Brorsan behövde nämligen barnvakt och hade förberett sitt vackra hem med mat, godis, vin och en nybäddad säng. Så igår eftermiddag tog jag paus från fixet inför husförsäjningen, och checkade in hos brorsbarnen.

Biff i Hoisinsås var beställt, så det var bara att kavla upp ärmarna, och med god hjälp av Molly, köra igång i köket.

Till er som önskade ”receptet” på Instagram kommer det här!

Biff i Hoisinsås
4 port
1 kg strimlad lövbiff
2 msk flytande smör och rapsolja
1 tunnskivad rödlök
2 pressade vitlöksklyftor
1 strimlad röd paprika
1 burk/flaska Hoisinsås
Salt och Svarpeppar
Ris, sallad, gurka och salladslök som tillbehör

Gör så här: Stek lök, vitlök och paprika glansigt i smör/rapsolja på medelhög värme. Tag åt sidan och höj temperaturen i stekpannan till max. Stek lövbiffen hastigt i tre omgångar (för mycket kött i stekpannan gör att det kokar i köttsaft) i smör/rapsolja. Blanda med lök- och paprikafräset. Tillsätt Hoisinsås och puttra ett par minuter på medelhög värme. Smaka av med salt och svartpeppar. Servera med klibbigt jasmin eller basmatiris, sallad, gurka och salladslök. Njut!

När katten är borta, dansar råttorna på bordet, så vi käkade framför tv:n (båda barnen åt två stora portioner var, vilket bör vara ett gott betyg för receptet) och skrattade så vi grät till ”Grown ups 2”.

Idag startade jag dagen med ännu en långpromenad genom de fantastiska omgivningarna i min hemby. Följt av en långfrukost med barnen i solen, innan det var dags för mig och Inga-Lill att återvända till fixet här hemmavid. Ett härligt avslut på helgen önskar jag dig. Kram Å

Igår enades mäklaren och jag om utgångspris och visningstider för mitt älskade radhus, och nerverna är verkligen på utsidan. Annonsen hittar du HÄR. Dela jättegärna!

Jag lägger verkligen varje vaken stund på att rensa och röja, i utrymmen som inte syns på bilderna, och konstaterar gång efter annan hur otroligt mycket skit jag samlat på mig under nästan 20 år på samma adress!

Förstå att jag idag fyllde bilen med enbart plast och papper, som jag sparat på?! Alltså gamla kartonger (som är bra att ha), presentpapper, plastlådor från hämtmat m.m! Jag får ju verkligen skämmas, när jag inser hur jag hamstrat!

Något jag däremot var väldigt stolt över idag, var hur väl jag sorterat mina sopor. Därför blev jag ytterst förvånad när en ”mini-Hitler”, på soptippen, gav mig en åthutning. Jag gjorde nämligen det fatala misstaget att slänga sopsäcken med hårdplast, i hårdplast containern. Mitt tips från mig är att ALDRIG missköta dig så. Enligt ”Hitler” kan det nämligen få ödesdigra konsekvenser, så jag rättade självklart till mitt misstag. //Å

Min fantastiska far brukade säga ”den som inga syskon har, vet inte vad äkta hat är” och faktum är att jag är benägen att hålla med honom. Det finns nämligen inte en människa på jorden, som jag varit så osams med, och ”hatat” så mycket som min lillebror.

Det finns verkligen otaliga historier om min bror och mig, som när han körde över mig med lastbil, brottade ner mig och dunkade mitt huvud i köksgolvet, snodde min moppe, snodde min värsta oväns moppe etc… Men när det väl gäller har vi alltid stått på varandras sida.

Jag minns särskilt en jul. Efter att vi klätt julgranen, tillsammans med vår ömma moder, åkte våra päron iväg på ett ärende. Naturligtvis tog det inte många minuter för mig och brorsan att bli osams, och hitta något att slåss om. Vi slogs så att julgranskulorna yrde och i samma ögonblick som granen välte hörde vi mamma och pappa köra uppför backen (vårt föräldrahem ligger på ett berg).

Hade det varit världsmästerskap i att bli sams så hade vi vunnit lätt! På fem röda, reste vi granen och klädde den tillsammans, med de återstående kulorna. Mamma och pappa undrade såklart vad som hänt med granen och jag vill minnas att vi unisont skyllde på gamla Sara, vår tax.

På tal om föräldrahem försöker vi alltid gå en långpromenad i vår hemby, med omgivningar, när jag besöker brorsan. Det finns dock ett hus som skämmer Lidnäsvägen något oerhört. Nämligen huset jag är född i och som jag flyttade ifrån när lillebror skulle komma till världen. För många år sedan köptes det av tyskar, som vanvårdat stället till oigenkännlighet och besöker sitt ”sommarställe” några dagar per år. Ledsamt så det förslår!

För övrigt är Lidnäs, med omgivningar, magiskt.

Särskilt förtjust är jag i rundan som går genom bokskogen på Norragärdet.

Visst är det nästan overkligt vackert? 

Man kan bara drömma om vad en ek som denna (och en retlig lillebror) upplevt genom åren.

Nu för tiden är det inga slagsmål utan mest bara kärlek och omtanke mellan mig och min bror. Och efter allt vi har gått igenom tillsammans den senaste tiden, i form av förlusten av vår far, situationen med vår mor, skilsmässor, etc, är vi starkare tillsammans än någonsin, Snygg-Brorsan och jag. Kram Å