Frågan som hänger kvar, efter att ha läst min fantastiska fars tisdagsbrev är vad en ”internetsupporter” kan vara. Kanske en sådan som hejar på internet eller vad tror du? Kram Å

”Välkomna till en ny härlig vecka

Veckan började spännande som alltid. Den vackra snön bara försvann, och det stormade så man kunde höra timret i väggarna röra sig.

Jag har varit förtvivlad, min gamla dator höll på att lägga av. Varje gång jag startade den, kom det upp en skylt, sägande att en fläkt är sönder och att den kan lägga av när som helst. Sedan fick jag ett förslag, hur jag skall med tvång starta den. Jag har ju köpt en ny dator, den har min sonson Elwin försökt installera åt mig. Han lyckades inte att få med mitt Outlook konto, så för att se mina mejl, fick jag använda antingen mobilen, eller den gamla datorn.

Våra internetsupporter försökte per telefon att fixa det. Det lyckades inte. Jag fick tid klockan nio fredag morgon, att vara på deras kontor. Jag skulle ha båda datorerna med mig. Jag körde hemifrån redan halv åtta. Jag skulle tvätta min bil före besöket tänkte jag. Klockan tio skulle jag träffa en gammal arbetskamrat, som idag har en stor bilfirma i Växjö. Han ville ge ett bud på min gamla Kia. Han bjöd femton tusen mer än det inbytespris, jag hade fått tidigare, så det blev affär.

Datorn var klar efter trettio minuter, den unge grabben som jobbade med den, såg inte ens ansträngd ut. Datorn fungerar perfekt. Jag brukar säga att det inte är lätt, när man är född med fjäderpenna i handen, att klara allt det nya.

Med ny dator och min gamla bil såld, blev jag skjutsad till Småländska Bil AB. Klockan tretton började Ulrik Ström försöka lära mig den nya bilen. Han höll på i två timmar, då hade han ändå inte visat mig allt. Bilen som är Kias nya 100% elbil EV6, har 325 hästkrafter, fyrhjulsdrift samt två elmotorer.

Den har en acceleration, bättre än den Porsche, Åza hade senast påstod hon. Hon och sonen Tim fick som första personer, åka en runda med mig. Båda var begeistrade. Hemkommen fick även sonen Fredrik provköra. Han bara stönade.

På hemvägen blev vi bjudna på kaffe hos våra vänner Börje och Birgitta Dahl i Hössjö.

Börje provkörde bilen. Han verkade belåten. Börje har så mycket solceller på sina tak, att han kunde köra på egen el, större delen av året. Bilen går ungefär femtio mil på en full laddning.

Nu är det mesta av julpyntet nerplockat, dock har vi fortfarande granen kvar. Inte ett barr har den fällt.

Under lördagen provade jag min nya ladd box. Solen sken och mitt solcelltak levererade ca 5000 watt, trots den svaga januarisolen. Bilen blev fulladdad, men jag fick köpa ganska många kWh från nätet. Det blir bättre framåt våren, då tror jag att jag skall hålla bilen med ström, utan att behöva köpa. Hela lördagen gick till att installera den nya datorn och den nya bilen. Men det var ett kärt besvär.

På lördag kvällen inträffade den stora katastrofen. Vi hade varit på ett kort besök hos sonen Fredrik. Han var gräsänkling med barnen. Vår dotter Åza och hennes son hade kommit för att sällskapa honom, äta gott och titta på film, i hans bio rum. Hustrun och jag bara tittade in. När vi efter en stund skulle köra hem, startade inte min nya bil. Det var bara en skylt på instrumentbrädan: elfel på fordonet. Fredrik, sonen fick skjutsa hem oss. Nästa morgon som var söndag, försökte jag på nytt få i gång den. Samma resultat, jag ringde Kia Assistans, en trevlig dam svarade. När hon kollat bilnumret utbrast hon, herre min gud, du har ju bara haft bilen ett och ett halvt dygn.

Det är ju hemskt att en bil som kostar sjuhundra tusen, bara fungerar ett och ett halvt dygn. Vi skall hjälpa dig sade hon, jag skickar en bärgningsbil och du får ta ut en hyrbil så länge.

Det kom en stor bärgningsbil. Hela byn såg vad som hände och skadeglädjen flödade över. Min dotter skriver blogg med foton. Hon var mycket aktiv med att fotografera. Jag bävar över vad som skall komma över hennes blogg azabrennander.se

Jag fick åka med bärgaren till Växjö. Där fick jag en elektrisk hyrbil, en Mercedes som verkade nästan ny. På nytt fick jag lära mig en massa knappar och rutiner på den nya bilen.

Jag måste tillstå att det är stor skillnad på EV6 och Mercedesen. EV6 känns bättre i alla avseenden, både körmässigt och komfortmässigt.

De som hade roligast åt mitt haveri var dessvärre barnen. Mitt i eländet anlände min svärdotter från sin konferensresa. Även hon fick vara med i skadeglädjen. Jag hoppas de hittar felet snabbt, för jag har bara hyrbil i tre dagar.

Idag tänker jag berätta om en historia från min första tid i Polen.

Vi letade efter en bra verkstad i Warszawa, där vi kunde ta in några lastbilar och som inte var alltför skabbig. Vi hittade en statlig krantillverkare som tillverkade byggkranar. Företaget hade blivit privatiserat. Den nye ägaren var den som tidigare varit vd. Företaget hade ca. 100 anställda. De hade haft tio stora lastbilar för att leverera kranarna över hela det gamla östblocket. Nu hade de ingen lastbil kvar. Det stod en färdigbyggd byggkran på gården, i övrigt ingen verksamhet. Inne i fabrikshallen satt alla arbetarna och spelade kort, smutsiga och ovårdade.

För att serva lastbilarna hade man en verkstad, den hade sex verkstadsplatser. Framför verkstaden fanns en stor asfalterad plan, ca. ettusen kvadratmeter. Verkstaden och planen passade oss perfekt. Allt var precis som vi önskade. Vi bad om en offert på att få hyra det hela. Ägaren lyste upp, han lovade oss en offert inom tre dagar.

Offerten kom, det visade sig kvadratmeterhyran bara för asfaltplanen, låg på samma nivå som en boutique på Manhattan i USA. Verkstadshyran var ännu högre. Vi kontaktade ägaren och sade att han måste ha räknat fel, eller tagit fel på valutan, eller något annat. Detta eftersom det var helt orimliga summor.

Han svarade oss att han hade sammanställt alla sina utgifter och löner. Eftersom vi var den enda inkomstkälla han kunde se, hade han fördelat sina kostnader på antalet kvadratmeter. Därav hade denna orimliga summa uppstått.

Vi önskade honom lycka till med framtiden och fortsatte vårt letande.

Fortsättning följer……………” //Kent

Det finns de som säger att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Jag tycker att det låter förskräckligt! Men jag får ändå erkänna att det ligger ett uns sanning i det, i alla fall när den drabbade också kan skratta åt eländet.

Det som hände min fantastiska far i helgen är egentligen väldigt tråkigt och olyckligt. Men eftersom det trots allt bidrog till många skratt, och att han själv kanske t o m var den som skrattade mest, måste jag (med pappas tillåtelse) dela med mig.

Min far var nog en av de första att beställa Kias nya elbil EV6 och därmed sannolikt en av de första att få en sådan levererad, i alla fall i Växjö. I många månader hade han längtat efter att få hämta ut sin sprillans nya bil och i fredags var det dags! Stolt visade han upp den fräcka bilen som mer liknade ett rymdskepp än en bil. Men säg den lycka som varar…

När pappa och mamma, som kikat förbi mig och broder Fredrik, skulle köra hem i lördags var det omöjligt att starta rymdskeppet. ”Elfel” var beskedet, vilket förmodligen är ganska allvarligt på en bil som drivs till 100% med el.

Som tur var har han något som heter Kia assistans så på söndagen, när elfelet kvarstod, fanns det inte annat att göra än att ringa bärgaren för upphämtning av rymdskeppet.

Efter att ”pojkarna” rullat bilen på plats vinschades den upp på bärgningsbilen under överseende av min fantastiska far.

Vi kunde inte låta bli att retas lite med honom om att han måste ha missuppfattat räckvidden han kan köra på el. Det är nämligen inte mer än ca 300 meter mellan mitt föräldrahem och brorsan.

1 1/2 dygn fick pappa njuta av sin nya bil och uppskattningsvis max 10 mil. Men det krävs mer än ett elhaveri för att få min far att mulna ihop. Han fick ju både åka bärgningsbil till Växjö och provköra Mercedes elbil, när Kian felsöks. Han hälsar dock att Mercedesen inte är i närheten av att bjuda på lika mycket körglädje som Kian. När den fungerar… Kram Å

Det senaste dygnet har sonen, jag och flickorna tillbringat hos broder Fredrik, som var gräsänkling. Vi har ätit gott, kollat film i biorummet och pratat gamla minnen. 

Ett som sitter hårt i min bror är när jag snuvade honom på de godaste vingummina (heter det så?) i Bassetspåsen, under många år. Nedan skickade F till mig för en stund sedan och här kommer storyn…

När vi växte upp hade min bror en skräck för att testa nya smaker och det i kombination med att han avskydde lakrits var riktigt gynnsamt för mig. 

Min far reste mycket och ofta hade han med sig en påse Bassets winegum hem till mig och Fredrik, att dela på. Systerligt och broderligt delade vi upp varenda godis enligt färg och min bror blev alltid lika besviken över att det var så många lakritsbitar i påsen. Något som jag såg en chans att utnyttja.

Under flera år lät jag nämligen honom tro att jag var en barmhärtig samarit när jag erbjöd honom EN gul av mina, i utbyte mot TVÅ svarta av hans. Men alla som gillar vingummi VET såklart att de svarta är de i särklass godaste vingummina i påsen och att de inte smakar lakrits utan svartvinbär!

Det blev ett jäkla rabalder när Fredrik, typ i vuxen ålder, upptäckte att han gått på en blåsning. Men den som inte är nyfiken på att prova nya saker missar mycket är mitt försvar. Dessutom tycker jag snarare att det handlade om smart förhandling istället för stöld. Vad tycker du?

Tack min älskade bror för ett supermysigt dygn med magiska burgare och tack mamma och pappa för att ni ville titta förbi och förgylla vår kväll, trots konsekvenserna det skapade. Men mer om det senare för historien om de svarta vingummina bleknar i jämförelse med vad vi varit med om idag… Kram Å